Det rör sig många tankar i mitt huvud nu. Väntan är för spännande. Vi vill inte att det ska misslyckas. Vi vill ha positiva besked! Vi längtar efter DET positiva beskedet! Låt det bli söndag fort..... Jag vill testa nu!!!

I morgon (tisdag) var den dagen som det förra gången gick åt pipsvängen. Torsdag är den dagen jag ska ha mens, och jag brukar få mensen i tid. Det gör att jag tänker på varje lite grej som känns i kroppen och i magen. Hela min tankeverksamhet snurrar runt i oro. Det finns med hela tiden. Inte ett samtal passerar utan att tankarna dyker upp. I dag har jag varit trött, somnade sent i går (tankarnas fel) och i kväll tycker jag att jag har energipåslag, som jag brukar få dagen innan mens. Men, jag försöker att vara positiv.

Oro oro oro, den finns hela tiden i denna process. Först ska vi oro oss för att sprutorna ska göra ont, sen är det oro för att det inte ska finnas några ägg i äggblåsorna, sen är vi orolig för att äggen inte ska vara tillräckligt bra för att inplanteras, sen är vi oroliga för testet och för att mensen ska komma. Om mensen kommer är vi oroliga för att smärtorna från förra gången ska komma tillbaka. Jisses, i bland undrar jag varför vi utsätter oss för detta.... men NÄR vi lyckas är det givetvis värt all oro...... och då tar all annan oro fart..... det tar aldrig slut.  

Nu känner jag att jag vill ha något lugnande... Sambons famn....