Jag blev väldigt glatt överraskad i går när jag kollade statistiken och såg att 17 unika besökare hade varit inne på min blogg! Eftersom jag skriver anonymt, förväntar jag mig inte dessa siffror. För två av mina käraste, närmast vänner är denna blogg inte anonym. Ja, sambon vet ju om att den finns oxå....

I går gjorde sprutorna väldigt ont. Den ena nålen på sprutan är inte så grov, men svår att få igenom skinnet. Sambon säger att han känner att det gör ont. I går träffade vi nog fel till råga på allt och det gjorde hysteriskt ont. Men men.... vad gör man inte. Även Fostimonsprutan gjorde ont, den är i vanligt fall som att sticka i smör, men icke sa nicke.... Lättnaden var stor i kväll när det inte alls gjorde lika ont, men dessvärre kvarstår det att Orgalutran sprutan är svår att få genom huden. Sambon vill gärna sticka snabbt, som ett hugg, men jag gillar inte alls känslan.... Har ni några tips? Hur gör ni?

Dagen i dag har varit underbar. Jag startade med zonterapi, jag tror nämligen att det är dennes förtjänst att jag inte känner några biverkningar, förutom trötthet. Han säger att livmodern nu är så "ren" och fin som ett fågelbo. Kineserna säger nämligen att det är gifter i livmodern som gör att embryot inte klarar av att leva vidare efter befruktning. Det kan nog ligga något i det. När jag ligger på britsen och njuter av behandlingen rensas kroppen ut och blir fin och i balans. Jag har ju skrivit i föregående inlägg om mina kalla fötter som nu blivit varma.... så någon verkan har det. Jag har heller inte alls farlig PMS. Förut, sedan jag slutade med p-piller, har jag mått uselt innan och sambon har fått ta både det ena och det andra. Men sen jag började på zonterapin har detta nästan försvunnit. Jag mår så mycket bättre. Så ni som inte provat.....

I går kväll var det dax för Fostimonsprutan att få sällskap av Orgalutran sprutan. Med andra ord nu är det nu två sprutor, psykisk är det jobbigt då jag nu är van att kunna slappna av efter första sprutan, men nu ska jag ladda om och få en till spruta. Men sambon är en sjuksyster av rang och fixar detta utmärkt. När vi är klara med sprutorna blöter han en rondell med klorhexidin som han lägger på injektionsstället. Det är bara psykologiskt för att jag tycker att det tar bort känslan av sticket. Det känns i huden att det är mera vätska som ska in i kroppen. Det stramar och känns konstigt. I kväll ska vi nog prova att sticka på båda sidorna, då kanske det inte känns så konstigt......

Denna omgång har jag inte så mycket biverkningar. Det är skönt.

Har ringt sjukhuset och fått tid för äggblåseräkning på torsdag kl. 10.30 Hoppas att det är flera än förra gången. Då var det fyra blåsor endast i högra äggstocken, inga i vänstra (jo en liten som inte räknades...). Jag är orolig för att det kommer att vara få.... Förra gången var det "bara" ett ägg i de fyra blåsorna. Tänk om det inte finns någon? Läskigt.

I dag har jag inte känt mycket av första sprutan. Jag har varit lite yr, men det kanske jag hade varit i alla fall.... Precis efter att sambon är klar med injiceringen känns det att vätskan går upp i huvudet. Jag kan inte förklara känslan, men zonterapeuten säger att på vardera sidan av huvudet sitter våra energifält, och det är här det känns. Lite bomullskänsla i huvudet och ett konstigt krypande, ögonen känns glaniga och kroppen trött. Men jag vet att det kommer att kännas mera när vi tar två sprutor och att det känns tydligare för varje spruta.

Jag fick en kommentar på förra inlägget hur jag kände förra gången och vad som är vanliga biverkningar.

På Fass står det om Fostimon:Vanliga: Huvudvärk, väderspänning, förstoppning, överstimulering av äggstockarna och smärta vid injektionsstället.

Mindre vanliga: Illamående, buksmärta, trötthet, andnöd, bröstförstoring, bröstsmärtor, vallningar, yrsel, mental slöhet (letargi), humörsvängningar, urinvägsinfektion, förhöjd koncentration av sköldkörtelhormon i blodet, rodnad, klåda, näsblödningar och ökad blödningstid.

Det otäckaste jag fick av dessa var mental slöhet..... bara ordet får mig att rysa. Jag är vanligtvis snabb och alert, men blev otäckt omedveten om allt. Jag frågade en kollega om en superenkel grej, som jag vanligtvis har full kontroll på, vad det var, han tittade undrande på mig och skrattade nervöst. Jag fick börja gå omkring med en lapp i handen annars skulle jag glömma vad jag skulle göra..... Jag skrattade ofta åt mig själv.

Den andra sprutan jag tog hade biverkningarna förkylningssymptom och förhöjd kroppstemperatur. Det var inte roligt, hade 39 grader i temp och masade mig fram mellan tvn och köket..... När jag kom hem från jobbet kasade jag mig på sängen och bad sambon om mat, sen rörde jag mig inte ur fläcken, vanligtvis har jag massor av energi kvar när jag kommer hem.

Nu tror jag att jag lärt mig att ställa in så att kommentarer godkäns direkt när ni skriver dem!

Då har vi just tagit första sprutan Fostimon. Ångesten inför startandet av sprutorna har varit stor. Jag vill inte ha de biverkningarna som jag hade förra gången. Hoppas att det blir annorlunda denna gång. 

Just när sprutan ska in i fettet kring magen spänns hela kroppen av motstånd. Andningen blir kortare och jag tror att det kommer att göra mera ont än vanligt, men det gör det ju inte. Nålen är så fin så det knappt känns, men det svider efteråt och det tar lång tid att tömma sprutan. Det är själva rädslan för biverkningarna som gör att jag känner mig så spänd. 

Får se hur jag känner mig i morgon.  

Denna gång har jag i alla fall grundat med att ta ledigt från jobbet, jag orkar inte med nätterna, somnar nästan direkt efter sprutorna.

Nugår det längre mellan inläggen. Det händer inte så mycket på denna front nu.

Jag har beställt nya sprutor. Denna gång är det lite skillnad. Fostimonet (spruta)
är den samma, men nu får jag Orgalutran (spruta) i stället. Den ska, enligt
doktorn, vara finare nål på och till vår glädje är den färdigblandad.
Fostimonet kommer med en grövre nål som man ska använda vid blandandet till
färdig lösning. Två behållare med pulver ska blandas med en liten flaska
vätska. Vätskan sugs upp i sprutan, sprutas med i pulvret för att sedan blandas
och sen sugas upp i sprutan igen och så samma procedur i nästa pulverbehållare.
Knöligt.

Men jag har upplevt service som den var förr. Beställde felande medicin på apoteket hjärtat på City Gross. De är ruskigt trevliga och serviceinriktade. Det var
knöligt för på andra apoteket hade de sagt att Orgalutranet inte gick att få
tag i, men de hade tydligen fått hem det i alla fall, så hon skulle forska i
det. Nästa dag ringer hon....... snacka om att jag bliv förvånad. Hon sa att
hon lovat att höra av sig till mig, och det gjorden hon ju. Det känns som om
det inte alls är vanligt. Så, nu ska jag endast beställa mediciner där.

Nu har jag i alla fall fått mens, så om en månad drar det igång. Jag vill igen
berätta om zonterapins fördelar. Jag mår alltid dåligt när jag ska ha mens.
Migränliknande huvudvärk med inslag av svarta fläckar i synfältet samt att
hormonerna känns som pingisbollar i blodomloppet och i kroppen. Humöret åker
berg- och dalbana och två hela dagar går åt skogen med detta mående. Men, denna gång märktes det knappt. Hormonerna kändes i kroppen men huvudvärken infann sig inte och inte heller berg- och dalbanan. Sambon frågade förvånat: Har du redan fått mens, det har inte märkts. Han får i vanligt fall gömma sig när det är på gång. Så all respekt till han som trycker på mina fötter!!

Har någon av er som läser detta provat alternativa vägar?

Det ska bli intressant om kroppen efter behandlingen formligen "sprutar" ut ägg.... humm... det kan jag nog inte hoppas på...

Men.. jag har i alla tider haft stora problem med kalla fötter. De är hopplösa att värma upp och blir stela. Sover alltid med sockor, varesig det är minus 20 grader eller 35 grader varmt, jag fryser i alla fall. När jag har jobbat natt fryser jag väldigt på morgonen.... stjärtvärme på fullt, även här på sommaren. Nu efter 2 zonterapibehandlingar är fötterna som kaminer och jag sover utan sockor, även stjärtvärmen får vara av när jag åker hem efter en jobbnatt.

Fantastiskt....

I onsdags kom paketet från Uppsala Akademiska. Det innehåller nya kanyler och spetsat till sprutor. Det innebär att snart drar det igång igen. Schemalagda sprutor. Bara ordet sprutor får mig att rygga tillbaka och känslan från förra gången kommer krypande..... obehag, men ändå med en touch av spänning och förväntan.

Doktorn sa att vi skulle köra nästan samma ordination som förra gången. Fostimon och orgalutran, vilket enligt honom, var det bästa. Förhoppningen jag har är att det ska skapa flera ägg än ett, som blev resultatet förra gången. Meningen är att vi ska köra igång med sprutorna när jag fått min mens nästa gång, ca 10 oktober.

Denna gång är jag förberedd, jag och min chef har en bra dialog om att jag inte ska jobba i min ansvarsfulla roll utan vara sjukskriven eller göra något annat under tiden då jag tar sprutorna. Kroppen är utvilad efter en underbar semester. Jag har oxå börjat att gå till en zonterapeut som ska rensa ut massa gifter ur kroppen och göra kroppen reda att ta emot det befruktade ägget. Allt för att skapa en positiv förhoppning.