Då har vi just tagit första sprutan Fostimon. Ångesten inför startandet av sprutorna har varit stor. Jag vill inte ha de biverkningarna som jag hade förra gången. Hoppas att det blir annorlunda denna gång. 

Just när sprutan ska in i fettet kring magen spänns hela kroppen av motstånd. Andningen blir kortare och jag tror att det kommer att göra mera ont än vanligt, men det gör det ju inte. Nålen är så fin så det knappt känns, men det svider efteråt och det tar lång tid att tömma sprutan. Det är själva rädslan för biverkningarna som gör att jag känner mig så spänd. 

Får se hur jag känner mig i morgon.  

Denna gång har jag i alla fall grundat med att ta ledigt från jobbet, jag orkar inte med nätterna, somnar nästan direkt efter sprutorna.